Bakfylla vetenskapligt förklarat

De flesta av oss har upplevt bakfylla och kommer antagligen att få vara med om det igen; det bekanta svettandet, huvudvärken och det obehagliga illmåendet, uppkastning i värsta fall. Försöken har varit många att undkomma detta tillstånd, vilket har resulterat i många huskurer. Att äta råa ägg och bada bastu är klassiska knep, medan mer moderna metoder är att äta b-vitaminer och burana. Men finns det något som hjälper och vad är det som gör att alkoholen ger upphov till baksmälla?

Den giftiga mellanprodukten

Alkoholen metaboliseras (bryts ner) i levern till acetalaldehyd och sedan till ättiksyra, som kan brännas som Acetyl-Coa i mitokondrien för att bilda energi.

Det är två stycken olika enzym som sköter om de olika reaktionerna. Alcohol dehydrogenase(ALD) bryter ner alkohol till acetalaledhyd, som sedan bryts ner till ättiksyra m.h.a acetaldehyde dehydrogenase (ALDH). Acetalaldehyden orsakar svettning, rodnad, illamående och en hög puls.

En del människor har brist på eller en försvagad funktion av det andra enzymet, framför allt i Asien, som gör att acetalaldehyden snabbt ackumuleras i kroppen och åstadkommer kraftig rodnad samt illamående. På samma sätt fungerar "alkoholistmedicinen" Antabus genom att inhibera ALDH. Men man bör notera att det inte är Antabus enda verkningsmekanism. Som en parentes kan nämnas att även tobak inehåller acetalaldehyd.

ALDH använder antioxidanten Glutathione som katalysator. Det finns dock inte så stora förråd av antioxidanten, vilket betyder att levern ibland måste göra ett uppehåll för att producera mera av ämnet. Detta gör att acetaldehyden inte bryts ned lika snabbt.

Kvinnor har ofta mindre av Glutathione och får troligen därför värre bakfylla, även då man tar storlekskillnaden i beaktande.

Vätskebrist

Bakfylla åstadkoms dock inte bara av ett acetalaldehydöverskott, utan det är en mängd olika faktorer som bidrar till den. Det kändaste är vätskebristen som uppstår. Alkoholen inhiberar utsöndringen av ADH (anti diuretic hormon) i hjärnan, som reglerar vätskebalansen. Det leder till att man utsöndrar mera vatten än normalt vid alkoholintag. Redan en drink är tillräckligt för att påverka vätskebalansen. Exempelvis leder konsumption av 50 gram alkohol i 250 ml vatten till en vätskeförlust på 600-1000 ml. Vätskeförlusten ger upphov till bland annat yrsel och huvudvärk, då hjärnan påverkas genom att vätska flödar ut från den. Detta leder till att hjärnan inte fungerar lika bra som i normaltillstånd. Huvudvärken uppstår när hjärnans "pressas" mot huvudet p.g.a. vätskeförlusten.

Alkoholen omdirigerar även blodflödet, som styrs mot huden och leder till svettning och ytterligare vätskeförlust.

Med urinet försvinner också en hel del mineraler och vattenlösliga vitaminer som t.ex. vissa

b-vitaminer. Brist på natrium och kalium försämrar hjärnfunktionen p.g.a. att de reglerar nervsignalerna.

Uppkastning leder naturligtvist också till vätskebrist.

Congeners

Hurdan bakfylla olika drycker åstadkommer är en evig diskussion. En faktor som kan påverka bakfyllans instensitet är mängden andra ämnen i alkoholdryckerna. I många mörka drycker som t.ex. konjak och whiskey finns jäsningsprodukter och ämnen som tillför arom. De orsakar dock illamånde dagen efter. T.ex. har whiskeysorten Burbon har 37 gånger mera av dessa ämnen än vanlig vodka. I rödvin finns också ett flertal ämnen som vissa personer är känsligare för. Om man blandar flera olika sorters drycker kan det uppkomma synergi mellan de olika gifterna och bakfyllan blir värre.

Man har kommit fram till att dylika drycker ökar illamående och den subjektiva upplevelsen av bakfylla, men försämrar inte tankeförmågan mera än vid intag av renare alkoholdrycker.

Metanol är troligen också en bov i dramat. Metanol är giftigt när det ändras till sin mellanprodukt formalaldehyd. Det använder samma enzym som alkohol, vilket leder till att den metaboliseras först efter etanolen eftersom etanolen finns i så mycket större mängder. Detta sker ungefär samtidigt som bakfyllan infaller, vilket talar för metanolens roll i bakfyllan. Metanolmängden är i och för sig väldigt liten, men finns i något större mängder i destillerade alkoholprodukter som t.ex. whiskey och konjak.

Hjärnan och sömnens andel

Alkoholen påverkar förstås också hjärnan, var vissa förändringar sker. Hjärnan försöker anpassa sig till alkoholen för att minska dess effekter, något som egentligen påbörjas väldigt snabbt, men så länge man fortsätter dricka märks det inte särskilt tydligt. Detta sker t.ex med en extatorisk (stimulerande) receptor som kallas NMDA. Alkohol stoppar aktiviteten av denna receptor och gör att ångest och riskbedömning minskar samt att tankeförmågan sänks. När alkoholmängden i blodet minskar kommer NMDA-receptorn att uppregleras och öka sin aktivitet, vilket leder till att hjärnan inte kommer ordentligt in i djupsömn. Sömnkvaliteten blir således lidande.

Uppregleringen kan också leda till skakningar, ångest och rastlöshet om stora mängder alkohol har intagits.

Vätskebristen leder även till en mindre mängd magnesium i kroppen, som naturligt minskar på aktiviteten av NMDA-receptorerna.

GABA är ett inhibitoriskt ämne som utsöndras när man dricker alkohol. Ämnet minskar i takt med att alkoholkoncentrationen minskar. Detta innebär ökad respons till stress och ger ett överaktivt sympatiskt nervsystem, som ger upphov till svettningar, irritation, darrningar och oro. Lugnande mediciner som verkar på GABA kan ta bort en del av bakfyllesymptomen, vilket tyder på att GABA spelar en roll i åstadkommandet av dessa.

Alkoholen stör sömnen, vilket leder till brist på REM-sömn (rapid eye movments/drömsömn), och orsakar irritation, oro och ångest. Sömnbristen orsakar också större utsöndring av stresshormoner. Dessutom kommer det nästa natt att ske en ökning av REM-sömnen för att kompensera bristen, vilket ofta innebär intensiva drömmar/mardrömmar och svettningar.

Alkoholen gör också att man lättare snarkar och lättare råkar ut för sömnapne, som leder till ännu sämre kvalitet på sömnen (man kan få sömnapne även om man inte skulle lida av problemet i nyktert tillstånd).

Alkohol och magen

Alkoholen irriterar också magsäckens celler och orsakar inflammation. Vidare ökar alkohol utsöndringen av saltsyra i magsäcken p.g.a. ökat blodflöde till den. Detta leder till illamående. I synnerhet starka drycker utan extra tillsats av vatten irriterar mycket. En tom mage blir lättare irritaterad och orsakar troligen därför också värre bakfylla. Dessutom sugs mera alkohol upp på tom mage vilket bildar mera acetalaldehyd. Om magen blir för irriterad skickas det signaler via nerverna i magen till hjärnan att man behöver kasta upp - det kan lindra bakfyllan eftersom alkohol således avlägsnas ur kroppen.

Övriga faktorer

När alkoholen bryts ner krävs närvaro av coenzym NAD+, som hjälper reaktionen att ske. Eftersom det krävs så mycket av enzymet, måste det återgå till ursprungsformen NADH. Det sker genom att pyruvatsyra ändras till mjölksyra. Detta betyder att pyruvatet i levern inte ändras till glukos som kan ustöndras i blodet, vilket leder till lågt blodsocker som försämrar humöret och de fysiska symptomen. Dessutom bryts glykogenet ner i levern under alkoholruset och lagrena är oftast tomma när bakfyllan uppkommer. Vidare gör aptitbristen att man ofta äter för lite och blodsockret får således inte riktigt någon möjlighet att stiga.

Alkoholen ökar också mängden av enzymet CYP2E, som kan ge upphov till giftbildning och fria radikaler. Dessutom minskar alkoholen blodflödet till musklerna, vilket kan leda till smärtor i musklerna under bakfyllan.

Bota bakfylla

Även om det finns ett stort intresse för att komma på metoder som botar bakfylla effektivt, har det inte gjorts värst mycket forskning inom ämnet. Eftersom man inte exakt har klart för sig vilka mekanismer som är största orsaken till symptomen, är det förstås svårt att rätta till dem. Egentligen går bakfyllan inte riktigt att botas fullständigt, men vissa symptom går att åtgärda.

Vätskebristen är det som lättas går att göra något åt. Genom att dricka mycket vatten, kan man kompensera bristen. Effektivast fungerar det genom att dricka vatten under hela kvällen samt före man går och lägger sig. Att dricka en hel del vatten under bakfyllan är också bra. Helst skall man ta det med natrium för att återtälla saltbristen och så att vattnet absorberas bättre. Kalium kan också intas genom att t.ex äta bananer eller använda mineralsalt. Men troligen är det vätskan som har den största effekten.

Koffein hjälper till mot sömnbristen men kan sen igen aktivera det sympatiska nervsystemet ytterligare. Koffeins vätskedrivande effekt är inte önskevärt men effekten är väldigt liten.

Att äta något kolhydrataktigt rättar till blodsockret och då gärna något som höjer blodsockret stabilt. Många har svårt för att äta dagen efter, vilket ofta försämrar bakfyllan.

Magensium dämpar NMDA-aktiviten och minskar toleransen till alkohol. Dessutom ökar alkoholen utsöndringen av magnesium. Magnesium absorberas bäst i formen magensium citrate. Om det fungerar i praktiken är en annan sak.

Anti-inflammatoriska ämnen som burana och aspirin hjälper mot huvudvärk och ömma muskler. Men de kan dock öka risken för irritation i magen, som redan är överbelastad under bakfyllan. Paracetamol skall inte användas eftersom den använder sig av samma enzym som alkohol och blir skadlig för levern då den inte kan brytas ner korrekt,

Den effektivaste metoden skulle vara att avlägsna alkoholen och acetaladehyden genom dialysis, vilket förstås inte är ett alternativ för den vanliga människan.

Att ta sig en sk. återställare är en vanlig metod. Med en drink kan man inte uppnå riktigt höga koncentrationer för att minska på hjärnans aktivitet. Men det som den troligen händer är att den skjuter upp metaboliserandet av metanolen och därför tillfälligt förbättrar bakfyllan. Dricker man tillräckligt länge kommer metanolen att fara ut i urinen, men då har troligen alkoholen orsakat nya gifter och symptom uppkommit som adderas till bakfyllan.

Förebygga bakfylla

Man kan förebygga bakfylla genom att inte dricka alkohol på tom mage - framför allt fett gör att absorbtionen förlångsammas. Dessutom irriteras inte magen lika mycket om man har ätit. Att undvika att dricka mycket starka drycker samt att dricka vatten till, kan minska på illamående och uppkastning under bakfyllan.

Glutathione kan höjas genom att inta NAC (N-acetyl cysteine) före man börjar dricka alkohol. Det kan i teorin minska ansamlingen av acetalaldehyd. Om det i praktiken fungerar är dock lite osäkert.

Minska på illamåendet

Att välja vad man dricker för alkoholsorter kan minska på illamåendet framförallt. Genomskinliga drycker som vodka, gin och ljus rom, och troligen också öl, är att föredra. Dessa leder till färre congeners och metanolbildning. Man kan även undvika att blanda olika sorter så att inte congenerna interakterar med varandra.

Ilamående kan minskas genom anti-emitics, medicin mot illamående. De orsakar dock ofta trötthet och har även visat sig vara inneffektiva, enligt en mindre studie. Eventuellt kan ingefära hjälpa, eftersom det annars konstateras vara effektiv mot illamående.

Antacids som minskar utsöndringen av saltsyra i magen kan också göra att magen inte blir lika irriterad.

Slutsatser

Alkohol orsakar bakfylla genom ett flertal mekanismer. Man vet inte riktigt vilka mekanismer som är de viktigaste och hur de synergiserar med varandra, så det går inte att skylla endast på vätskebrist eller acetalaldehyd. Att det dessutom inte gjorts så mycket forskning inom området hela försvårar förståelsen för bakfyllefenomenet. Bakfylla är en mycket komplexare process en man först skulle tro och därför är det svårt att hitta något som kan bota den.

Svårigheten att hitta information kan leda till att en del av det jag skrivit inte är helt korrekt men har försökt hålla mig till trolig fakta så långt det går.

Sammanfattning

.

- bakfylla är en komplicerad process - många faktorer inverkar och man vet inte helt hur det går till

- vätskebrist leder till att hjärnans funktion försämras och orsakar huvudvärk, yrsel och torr mun

- mellanprodukten acetalaldehyd orskar svettningar och illamående

- blodsockerregleringen fungerar inte bra dagen efter

- NMDA-receptorn och GABA-uppreglering leder till ett stressat tillstånd, vilket orsakar de psykiska symptomen under bakfylla

- olika alkoholdrycker irriterar magen olika och innehåller andra bakfylleorsakande ämnen, som kallas Congeners

- metanol spelar också en roll

- förutom att dricka mycket vätska och fylla på mineralförråden, är det vidare symptombehandling och spekulativa åtgärder som gäller för att bota bakfyllan.

Källor

http://www.guardian.co.uk/lifeandstyle/2003/sep/23/healthandwellbeing.health

http://health.howstuffworks.com/hangover5.htm

http://pubs.niaaa.nih.gov/publications/arh22-1/54-60.pdf

http://health.howstuffworks.com/alcohol.htm

wikipedia hangover

Sömnens neurokemi

Sömnens Neurokemi

Sömn är något så essentiellt för alla djur att det skulle vara konstigt om det bara skulle handla om en spontan minskning i hjärnaktiviteten. Hjärnan har utvecklat ett system för att vi skall kunna somna, uppehålla sömn och vakna upp. M.a.o. är sömnen en koordinerad aktivitet av hjärnan, och den är mycket väl reglerad. Orsaken varför vi sover tvistar forskarna ännu om - det tänker jag inte ta upp här utan jag väljer att koncentrera mig på sömnens kontrollmekanismer.

Hjärnan har ett centrum för sömn i hypotalamus. Hypotalamus är en liten samling av kärnor (liknande nervceller) som sköter om homeostasen (jämvikt) i kroppen, exempelvis temperatur, sex, aptit osv. Centrumet finns i främre delen av hypotalamus och benämns VLPO (ventrolateral preoptic area). Denna ansamling av kärnor sänder främst inhibitoriska (bromsande) signalsubstanser som GABA och peptiden galanin, vilka har möjlighet att stänga av flera olika delar av hjärnans aktiveringssystem.

Vidare har hjärnan rikligt med små kärnor som innehåller specifika signalsubstanser som t.ex. sertonin, noradrenalin och histamin, som bl.a. kontrollerar vakenheten. De har långa axoner genom vilka de skickar signaler till hela hjärnan i princip. Dessutom har de många synapser som binder ihop nervceller, vilket betyder att de kommer i kontakt med ett stort antal nervceller. Genom att kontrollera dessa center med hjälp av t.ex. VLPO så kan en väldigt liten mängd nervceller kontrollera aktiviteten i hela hjärnan.

Bevisen för att det just är VLPO som är aktiv i sömnregleringen är att detta område uppvisar betydligt mera hjärnaktivitet när man sover än när man är vaken. Mera vetenskapligt kan man säga att en EEG (förändingar i hjärnans elektriska aktivitet) uppvisar NREM (non rapid eye movement sleep). Hjärnaktiviteten korrelerar också med djupsömn och skador på den delen av hjärnan försämrar djupsömnen betydligt.

Olika kontrollsystem

Sömnen delas klassiskt in i fem steg: lättsömn och djupsömn (steg 1-4) samt REM-sömnen som involverar drömskedet (steg 5). Hjärnan har även andra centrum än VLPO som kontrollerar sömnen, alla med varierande uppgifter. Det finns ett drömcentrum som befinner sig i en av hjärnans äldre och enklare delar, den s.k. bryggan (pons på engelska). Det brukar kallas LDT&PPT. I främre delen av hjärnan finns det ett centrum som kontrollerar hur länge man varit vaken och sänder trötthetssignaler när man vakat tillräckligt länge, m.a.o. kontrollerar det homeostatiska behovet av sömn.

Dessutom finns det dygnsrytmskontrollerad sömn som styrs i SCN(Suprachiasmatic nucleus), som påverkas av dagsljus och bestämmer när man har möjlighet att kunna somna eller vakna.

Drömsömnens reglerng

När man somnar kommer hjärnan via VLPO att stänga av histaminsystemet i hjärnan, som långt sköter om vakenhet och medvetande. Sertonin- och nordadrenalinkärnorna som bl.a. reglerar humör, vakenhet och minnet, inhiberas också av VLPO. SE (sertonin) och NA (nordadrenalin) minskar sin aktivitet under lätt- och djupsömnen och stänger helt sin aktivitet totalt vid REM-sömn.

NA och SA stoppar REM-sömnen med hjälp av LDT&PPT genom att inhibera de s.k. REM on-nervcellerna. NA- och SA-nervcellerna som stänger av aktiviteten kallas "Rem off". Medan man är vaken är REM off-neuronerna alltid aktiva och gör att vi inte börjar drömma på dagen. Men till natten minskas SA- och NA-nervcellernas aktivitet av VLPO och vid tillräcklig minskning kommer inhiberingen att avta och REM-sömnen påbörjas. REM karakteriseras av att LDT&PPT utsöndrar acetylkolin i vissa hjärndelar, främst i den visuella delen av hjärnan och i minnescentret hippocampus. Det intressanta med det här är att genom att använda nervbanor som inte normalt används, kan hjärnan skapa ett helt annat aktiveringsmönster än i det vakna tillståndet. Ändå är det en aktiv process som gör att hjärnaktiviteten liknar den vaknas.

REM-sömnen avslutas genom att acetylkolinet slutligen stimulerar lite aktivitet i REM off- nervcellerna så att djupsömnen kan återupptas.

I mitten av hjärnan finns ett par kärnansamlingar som brukar kallas för ”basal forebrain”. De utsöndrar också acetylkolin, som väldigt långt kontrollerar den främre och modernaste delen av hjärnan. De aktiverar m.a.o. inte samma neuroner som står för REM-sömnen. Basal forbrain och dess utsöndrade acetylkolin påverkar starkt vårt logiska tänkande och medvetenhet. När den stängs av till natten så kommer främre delen av hjärnan att vara nästan helt passiv, vilket leder till att korttidsminnet inte fungerar under drömsömnen (påverkas också av passivitet av andra vakenhetssubstanser). Det är förklaringen till att drömmar kan vara väldigt bisarra, eftersom det inte finns något som bestämmer en logisk struktur.

Sömnbehovet efter vakande

Basal forebrain samlar ständigt på ämnet adenosin när man är vaken. Det är en ATP-molekyl utan några fosforgrupper, och ansamlas hela tiden då energi används av aktiva nervceller. Desto längre man vakar, desto mera energimolekyler kommer det att finnas i form av adenosin, vilka aktiverar adenosinreceptorer som minskar utsöndringen av acetylkolin i basal forbrain. Detta leder till trötthet och att man inte tänker lika klart. Koffein påverkar bl.a. detta centrum genom att hindra adenosinet från att reagera med sina receptorer, och kan således delvis motverka sömnbrist.

Adenosin tillverkas på alla ställen i hjärnan under vakenhet men receptorer finns egentligen bara i basal forbrain.

Om man lider av sömnbrist eller vakar extra länge så kommer det att finnas extra stor tillgång på adenosin. Det betyder att man kommer att ha extra mycket djupsömn nästa natt för att kompensera sömnbristen.

Dygnsrytm och sömn

Dygnsrytmen kontrolleras av den biologiska klockan i SCN. Denna utsöndrar melatonin från hypofysen som gör en trött, det fungerar egentligen som ett insomningshormon. I ögat finns receptorer som reagerar på ljus och sänder signaler till SCN för att stoppa utsöndringen av melatonin, så att vi skall vara vakna när det är ljust. När det däremot blir mörkt ökar melatoninproduktionen och sannolikheten är mycket större att somna än mitt under dagen. Detta kan dock leda till problem i nordliga länder var det är mörkt under längre perioder, vilket innebär att melatoninutsöndringen blir överdrivet stor.

Melatoninet aktiverar nerver i SCN, som indirekt aktiverar VLPO, som sedan stänger av resten av aktiveringssystemen. Det är troligen inte den enda effekten, utan melatonin kan modulera en hel del sekundära budbärare och indirekt leda till sömn.

Orsaken till att man ofta blir sömning på kvällen vid samma tid, om man har regelbundna rutiner, är att den biologiska klockan aktiverar melatoninutsöndringen vid ungefär samma tid. En stund senare kan man piggna till om man inte går och lägger sig, vilket beror på att melatoninet bryts ner och utsöndringen inte är lika kraftig.

Andra regleringssystem

Detta är den allmännaste regleringen som sker vid sömnen, men det finns ett flertal andra sätt som signalsubstanserna kan fungera på och det finns många flera som är aktiva och kan reglera bl.a. sömnens kvalité och längd. Bl.a. finns det ett vakenhetscentrum i hypotalamus som sänder ut orexin, som väldigt långt aktiverar de flesta aktiveringscentrena i hjärnan. Det är möjligt att VLPO stänger av det här centrumet i vissa fall; brist på orexin kan leda till sjukdomen narkolepsi som gör att man kan somna var som helst och genast hamnar i REM-stadiet, vilket man inte normalt gör.

Ett annat exempel är vissa inflammatoriska ämnen som t.ex. IL-1 som finns vid autoimmuna sjukdomar samt virus- och bakterieinfektioner också kan aktivera VLPO vilket leder till att man ofta blir väldigt trött när man är sjuk.

Sammanfattning:

- sömnen är kordinerad aktivitet i hjärnan

- vissa hjärndelar och signalsubstanser är aktiva vid sömn och vissa främst vid sömn.

- hjärnaktiviteten är annorlunda vid REM än djupsömn

- REM sömnen är så bisarr för den aktiverar andra nervceller än de som är aktiva vid vakenhet eller djupsömn

- vissa hjärncenter som t.ex. VLPO kan stänga av aktiveringssystem, detta gör att få nerver kan minska aktiviteten i nästan hela av hjärnans miljardtals neuroner.

- sömnen kontrolleras av dygnsrytmen som bestämmer när man mest sannolikast kan somna och hur länge man vakat som säger hur djup sömnen blir och hur trött man känner sig

Källor:

Neurochemistry of sleep and wakefulnes av Jaime M. Monti, S:R: Pandi-Peumal, Christopher M. Sinton

wikipedia

Introduktion till Oskars Top Science blog !

Välkommen till min blogg! Jag heter Oskar och är född 1988 och studerar Biokemi i Åbo Akademi(2009->). Jag har ett djupt intresse för vetenskap fram för allt inom kroppen och diverse biovetenskaper. Brukar läsa både i skolsyfte och på fritiden, på nätet och fakta böcker om allt möjligt som berör hur kroppen fungerar biologiskt. När man läser och lär sig en hel del kommer ju ett behov att berätta om vad man läst och där räcker inte alltd mina kamrater till ;) Så tänkte att jag skulle kunna skriva ner det istället så får intreserade människor läsa det när de har tid och intresse.

Jag har främst tänkt skriva i lite vetenskaplig stil, var jag sammanfattar vetenskaplig fakta från många olika källor.Mera som artiklar än direkta blogginlägg. Men försöker ändå hålla en sån nivå att man med lite gymnasie kunskap skall få någo ut av det. Hur komplicerade blogginläggen är kommer troligen att variera en hel del. Skriver mest för eget intresse men nu hoppas jag att mina texter kan glädja andra också!

Källor som jag t.ex använder är Science daily(nätsida), Mind and Muscle, forum och artiklar,ergo-log, wikipedia och en massa böcker som t.ex lehninhgers, molecular cell biology, forskarböcker, osv. Kan ju inte garantera att allt jag skriver är 100 % rätt men försöker nog hålla mig till sanningen och inte förenkla för mycket. Finns ju nog en hel del som jag inte heller förståt eller begrepat rätt och missförstått sedan. Källorna kommer jag att sätta men troligen inte så hemskt noggrant, men om det finns intresse så kan jag sätta upp dem.

Man får gärna komma med konstruktiv kritik, men jag vill inte höra tusen komentarer om att jag har någo små skrivfel. Jag är inte värst bra på rättstavning men försöker rätta det så gott det går. Har inte skrivit särskilt mycket text förut så det kommer att bli en utmaning också textmässigt, förhoppningsvis kommer jag att utveckla mig.

Inehåll som bloggarna kommer att fokusera runt är t.ex hjärnan, signaslsbstanser, läkemedel, aptit, anti-aging, kostillskott, diverse vardagliga fenomen osv.Önskemål mottags men kan inte lova något. Skall försöka att producera minst ett blogginlägg om veckan.

Stort tack till mina inspirerade kamrater som gjort att jag gjort denna blogg och tack till min kaveri Linda som granskar språket och strukturen och förhandläser mina texter !